Krönika den 20/1- 2010

(först publicerad i VLT 19 januari)

Om sk fattiga länder.

Haiti har drabbats av en naturkatastrof. Landet är ett av de fattigaste i världen och det armaste i Amerika. Det äger säkert sin riktighet, men generellt blir jag alltid störd av begreppet ”fattiga länder”. Senast under klimatmötet i Köpenhamn talades det mycket om dem. 

Många av de länder som kallas fattiga är i själva verket oerhört rika. Ta den afrikanska kontinenten som exempel. Sammantaget utvinns där 75 % av världens platina, 65 % av alla diamanter, 50 % av allt guld, 30 % av uranet och 11 % av oljan.

Afrikas 13 % av jordens befolkning producerar sammantaget 30 % av jordens råvaror. Men konsumerar 2,5 % av världskonsumtionen, har 1 % av världens inkomster och äger 0,5 % av världens tillgångar.

Afrika är inte fattigt, det är jordens rikaste kontinent. Det är makt över sina tillgångar man är fattig på och det är fördelningen inom länderna man lider av. Detta är inte unikt för Afrika. EU-systemet sägs ofta bygga på solidaritet så att rika länder hjälper fattiga länder. Det är ett påstående med mer modifikation än sanning. Det är betydligt mer korrekt att säga att (relativt) fattiga människor i rika länder hjälper rika människor i fattiga länder. Ibland, för de riktigt stora summorna går till rika människor i rika länder.  Jordbruksstödet kan tjäna som ett exempel.

Drottningen av England får ca 7 miljoner bara för sitt gods Sandringham farms, medan Prins Albert av Monaco fick nöja sig med 5 miljoner för sina veteodlingar i Frankrike. Storbritanniens tredje rikaste person, hertigen av Westminster, får över 5 miljoner kronor i stöd varje år. Tysklands största bidragsmottagare är hertigen av Schleswig- Holstein som kammar hem 15 miljoner kronor.

Och i Sverige är de största bidragstagarna friherre Gyllenkrook med sina 6,5 miljoner och greve Piper med 5 miljoner.  Allt medan en småbrukare i Rumänien i genomsnitt kan räkna med 4 000 kronor i stöd från EU.

I Afrika står kvinnor för 80 % av matproduktionen, men har 10 % av inkomsterna och äger 1 % av tillgångarna.

Skillnaden mellan länder minskar, men skillnaderna mellan människorna i respektive land ökar i hela världen, även i Sverige. Problemet är inte i första hand fattigdomen utan fördelningen.

Hjälp de drabbade nu, men minns också att även i Haiti äger den rikaste procenten hälften av landets tillgångar.

 Stig Henriksson  

Krönika den 6/1- 2010

Först publicerad i VLT 5 jan 2010

Född pensionär

Man föds inte som pensionär!

Denna för många kanske inte så förvånande insikt slog mig som en uppenbarelse. Jag hade precis ställt mig i talarstolen, inbjuden av ortens pensionärsförening och lokalen var fullsatt. När jag lyfte blicken upptäckte jag i publiken två kollegor, äldsta flickans lärare och sonens rektor och fackordföranden på bruket. Samtliga nu alltså före detta. Men för mig var det alltså som en slags uppenbarelse. Dittills hade det tett sig som att pensionär det är man. Om inte från födseln så dock som en tämligen fast och beständig egenskap.

Tyvärr kanske vi är många som är alltför bra på det här slags sorterande. Jag tänker på damen i den svenska kolonin i Spanien som på frågan om varför hon flyttat dit ner svarade att ”det blivit så mycket utlänningar i Sverige”. Att vara flykting är inte heller en medfödd egenskap; nästa gång kan det vara din tur. Eller handikappad, det är det inte alltid någon annan som är. Vill man gå snäppet längre kan man erinra sig inskriptionen över romerska kyrkogårdar. ”Som du är, var också jag. Som jag är, blir också du.”

John Rawls införde begreppet okunnighetens slöja. Om jag inte alls vet vilket kön, vilken etnicitet eller vilken social position jag kommer att få – hur vill jag i så fall att samhället ska vara inrättat? Rawls menade att när man ska beskriva ett tänkt, rättvist samhälle, ska man göra det bakom en "okunnighetens slöja". Med andra ord, i en hypotetisk situation där man ännu inte vet om man blir arbetslös, börshaj, politiker, ämbetsman eller nåt annat. I verket ”En teori om rättvisa” menar han givet denna förutsättning borde alla kunna enas om att samhället borde grundas på två grundläggande principer.

Alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter. Skillnader i inkomst och andra grundläggande nyttigheter ska ordnas så att tillgångarna för de sämst ställda maximeras.

Och frihetsprincipen ska vara överordnad, så inskränkningar i den aldrig får motiveras av att det underlättar en rättvis inkomstfördelning.

Efter en stund i talarstolen slog mig dagens andra insikt. (Två samma dag; det tillhör inte vanligheterna!) Om man inte föds som pensionär så blev nästa förståelse att även jag en dag…

Ansvarig utgivare: Vänsterpartiet Fagersta Webbansvarig: @ Christer

Partilokalen
Sveavägen 10 B
737 47 Fagersta
Tel. 0223 196 64
v.fagersta@telia.com 

Fagersta kommun